Triomatic T40 Feed kitchen - Utfodrar korna automatiskt

Gården Pajula i Kiuruvesi har som första i Finland tagit i bruk Trioliets automatiska fodercentral där den har visat vad den går för. Triomatic T40 tillverkar foderblandningarna enligt utfodringsplanen och delar ut fodret åt djuren 12 gånger per dag.

Betydande tidsbesparing och preciserad utfodring. Det var de primära orsakerna till att 30-åriga paret Valtteri och Pauliina Nuutinen beslöt uppföra den holländsktillverkade fodercentralen på sin ekogård. Triomatic T40 Feed kitchen är mera än en utfodringsrobot, det är ett helt utfodringssystem, som fungerar självständigt enligt givna anvisningar.
Utfodringsanläggningen, som installerats i ett 280 kvadratmeter stort annex som uppfördes i fjol i anslutningen till gårdens robotladugård som färdigställts år 2002, består av sex 7,6 meter långa matningsbord. Framför bordsraderna löper en skäranordning som skär balarna i tio centimeter tjocka skivor och fäller ner den mängd som behövs på en vågförsedd transportör.
”På varje matarbord kan man köra fram 18 000 kilo foder i form av en högst 180 cm tjock kaka, antingen som silofoder, fyrkantsbalar eller rundbalar, som är det vi använder. Det ryms sex balar tillverkade med flexkammarbalare på transportören per gång”, förevisar Valtteri Nuutinen.
Balarna som radas upp sida vid sida står sig på bordet under utfodringen uran att varmna eftersom de inte slits sönder då plasten tas av, och då skäret som rör sig i vågled inte rufsar om foderfronten.

Valtteri har uppfunnit ett L-format skär för att ta bort plasten. Med balgripen snurrar han balen mot skäret för att skära av plasten och nätet från tre sidor. När balen körs in sänker han ner den på bordet och plockar ut plasten med piggar som monterats på gripen.
Han behöver inte kliva ur traktorn i något skede, de elektiska lyftdörrarna manövreras med fjärrkontroll och alla foder hanteras på bordet. De fodertussar som samlas upp i ett särskilt tråg under bordets bottenelevator kastas tillbaka bland balarna, och eventuella plastrester som hamnat i fodret tas bort.
Fodret hålls alltså verkligt rent, eftersom man aldrig behöver köra över det, som t.ex. då man ensilerar i plansilo. Här körs traktorns framdäck på sin höjs just över tröskeln.
”Det kommer inte längre in sand och mull med fodret och traktorn, vilket alltid var ett problem under regniga höstar då när vi ännu delade ut fodret med en självgående mixervagn. Jag skulle tro att djuren nu fått i sig mycket mindre sand än förut, och också det har säkert påverkat resultatet.”
På fodercentralens golv syns inga foderrester. Det enda som ibland förorenar den kliniskt rena luften är de pölar av pressaft som ibland svämmar över från brunnarna, eftersom golvets lutning vid bygget gjorts onödigt liten.

Balarna delas ut i takt med utfodringen

På Pajula gård odlas alla åkrar ekologiskt. Vallarealen är 200 hektar. Utfodringen görs med fullfoder helt utan spannmål. Alla balar märks med uppgifter om skifte och skördetid, och balarnas analysresultat matas in i utfodringsplanen.
”Vi kontrollerar fodrets torrsubstans, D-värde, smältbarhet och protein, som analyseras av varje foderparti. Utgående från värdena laddas balarna upp på matarborden .En balrad består av foder av typen helsädsensilage, där det finns halm, ärter, havre och korn. Fodret bärgas när ärten blommar. Blandfodret måste innehålla tillräckligt fiber. Jag försöker dela balarna så att det här godiset räcker hela året.”
”Vi tycker om att bereda olika slags foder på olika skiften. Det gör att vi kan tillverka just sådant blandfoder vi vill ha och även hålla jämn kvalitet. Det går också med blandfodervagn, men grundidén bakom automatiseringen av fodercentralen var att inte utesluta möjligheten att mata in olika foderkomponenter”, tillägger Valtteri Nuutinen.
Han har i princip redan före generationsväxlingen lärt sig att lägga upp utfodringsplanerna själv, i samband med att han hjälpte föräldrarna med ladugårdsarbetet.
”Det är till ingen nytta om planeraren kommer och gör upp en plan en gång i månaden. Hon eller han vet inte hur korna äter, hur gödseln ser ut, hur mycket foder som lämnas och vilka halterna är. Jag reagerar varje dag på hur korna cirkulerar, och hur mycket de mjölkar idag. Det här är en ständig finjustering med kraftfoder och annat.”
Här ka kan med noggrannheten av ett tiondedels kilo torrsubstans justera, hur mycket jag ska utfodra av respektive foder. Om fodren enligt analysresultaten har god smältbarhet men inte tillräckligt protein, kan jag med receptet lura åt dem mera protein i blandningen från en annan bal.
”Om varje fodersats görs med en stor fodervagn, och det visar sig att någon av komponenterna inte räcker, ska det mycket till att komplettera blandningen för några kilos skull”, påpekar Valtteri.

Utdelning 12 gånger om dagen

När skäraren på fodercentralsidan har skurit till önskad mängd balat ensilage och transportören fört in det till ladugården till de startklara robotarna, finjusterar automatiken mixen för varje utfodringsgrupp med optimerad mängd mineraler, spårämnen, fullfoder och den mängd vatten som behövs.
De rälshängda robotarna, som rymmer tre kubik var, blandar under påfyllningen fodret med två små vertikalskruvar och fortsätter att blanda ännu när de klara att starta från änden av foderbordet.
Robotarnas skruvar mal inte fodret utan blandar det bara. Hackets längd är optimal, eftersom balarnas 23 motskär producerar ett fint hack och de långa stråna vid kanterna kapas av skäraren.
Anläggningen har mycket låg elförbrukning, jämfört med till exempel eldrivna mixervagnar med effekter på tiotals kilowatt.
”Skärningen av fodret förbrukar tre kilowatt och blandningen och utmatningen ca fyra kilowatt. Vagnens körmotor förbrukar under en kilowatt, som räcker bra för att driva fram vagnen, till och med om skenan har en rejäl stigning.”
Valtteri säger att man drog in jordvärme till ladugården samtidigt som den automatiska fodercentralen med sin golvvärme byggdes. Tidigare värmdes de sociala utrymmena och vattnet med direkt el, men elbesparingen uppvägdes av att man tog i bruk fodercentralen, så siffrorna på elmätaren förändrades knappast alls.
”Nu sparar vi ändå varje in 200 liter traktorbränsle, som förut gick åt för transporten av blandfoder”, kalkylerar Valtteri. Ett annat värde är att miljön skonas, när kallstarten av traktorer minskat betydligt och fodret hålls renare allt från balen till foderbordet.

Den rälshängda roboten fördelar blandfodret gruppvis, för tillfället 12 gånger om dagen, vilket gör att fodret alltid är fräscht och foderintaget hålls högt utan att ledarkorna dominerar foderbordet och de svagare blir utan.
Foderbordet, som ursprungligen är gjort för en självgående mixervagn, ör 5,5 meter brett och ovanför det löper två skenor, av vilka den vänstra styr vagnen till mjölkkornas sida och den högre till kvigorna och kalvarna. Skenorna sitter så högt uppe att man köra under dem med mixervagnen om automatiken fallerar. Då är det bara att låna en mixervagn på byn, påpekar Valtteri. ”I stället för två recept som vi hade förut har vi nu åtta: mjölkkorna, de kor som ska kalva, sinläggas och är i sin har sina blandningar, och småkalvarna, de växande djuren och de kvigor som ska betäckas och de dräktiga kvigorna har sina. Det finns ingen gräns för hur många grupper man kan göra”, säger Valtteri.
Också ladugården kan enkelt byggas till, eftersom det finns rum för ytterligare en lika stor ladugård i bordets riktning. Man behöver bara förlänga den rälsburna robotens skenor med lika mycket till.
Triomix T40-anläggningen har tills vidare hållit bra. Det enda man har behövt byta är några skärspetsar då det tydligen funnits någon sten i balen.
”Om ett skär blir trubbigt går det en signal till fabriken om att motorns motstånd har ökat, och så ringer man mej och säger att skären måste slipas eller bytas ut.”
Det kommer också en signal till mobilen om strömmen går i ladugården eller om någon ko kommer åt att trycka på utfodringsrobotens nödstopp med mulen.
”Just i förra veckan räcktes en ko nätt och jämnt i en kurva trycka på vagnens nödstopp halv fyra på morgonnatten, och då måste jag ut i ladugården och trycka på reset-knappen, för man kan inte kvittera signalen med mobilen. Till all tur är det sällan roboten ringer.”

Dagsavkasning 34 liter

Valtteris föräldrar Esko och Johanna Nuutinen hörde till de första i Finland som lade om till ekoproduktion år 1989. Sedan dess har åkrarna odlats ekologiskt. Båsladugården med 30 kor byggdes om för automatisk mjölkning, också här var man bland de första i landet.
Medelavkastningen hos Nuutinens ekokor är runt 34 liter, så medelproduktionen ligger på bättre sidan av tio ton. När man gick över till det nya systemet tog produktionen inget skutt uppåt, men sjönk inte heller, medger Valtteri, men påpekar att man ännu bara har använt systemet i knappt år. Korna mjölkas runt tre gånger om dagen, vilket kanske kunde ökas en aning.
”Mjölken säljs inte som ekomjölk, men det skulle vi göra om det gick. Allt har varit färdigt för det i åratal”, framkastar Valtteri.
Lösdriftsladugården är byggd enligt ekovillkoren, och antalet fönster och rastningsmöjligheter har gjorts enligt ekokraven. På vintern får korna stövla omkring i snö, och klövhälsan är gos. Man använder kutterspån som strö och korna ligger på båsbädd.
”Redan mina föräldrar hade som mål att allt ska vara enkelt och tydligt. Fodret hanteras inte med grep, och man gör inga onödiga arbeten. Själv har jag strömlinjeformat funktionerna ytterligare. Om man varje dag gallrar bort fem minuter onödigt arbete får man redan med små investeringar ihop en tidsbesparing på en vecka under året.”
Övergången till Trioliets system minskade i förhållande till detta arbetstiden betydligt mera, eftersom de två timmar per dag vi gjorde tidigare nu minskade till under två timmar per vecka. Utslaget över ett år blir inbesparingen betydligt!