Mineralfodren planeras på basis av vetenskap och praxis

Särdragen hos den finländska kreatursskötseln kräver att mineralfodertillverkaren har ett brett kunnande. Det är särskilt våra unika jordarter, djurmaterialet som snabbt utvecklas, den stigande medelproduktionen och användningen av rybs som höjer kravnivån. I Hankkijas produktutveckling svarar mineralutfodringen och anvisningarna om mineralutfodringen på den utmaningen.

Vid produktutvecklingen av mineraler utnyttjar vi den nyaste forskningskunskapen som vårt forskningsnätverk tar fram om bl.a. råvarornas egenskaper, samverkningar och djurens utfodringsmässiga behov. I Finland är det framför allt nötkreaturens växande medelvikt, ökande mjölkproduktion och snabba tillväxt som utmanar forskningen att granska mineralernas innehåll och undersöka hur mycket mineraler djuren behöver för att bristsymprom ska undvikas. En lyckad mineralutfodring är viktig för att förbättra besättningens hållbarhet. Förutom att känna till djurmaterialet måste vi också känna till våra kunders egna foder. I Finland uppkommer särskilda utmaningar av den låga selenhalten ioch höga järnhalten i vår jordmån, och av användningen av rybs i utfodringen. I vår kundkrets är man väl medveten om de problem som kan orsakas av selenbrist, men till exempel de negativa effekterna av hög järnhalt är för många mindre kända. Rybs innehåller för sin del goitrena föreningar som försämrar utnyttjandet av jod, vilket är orsaken till att man i Finland måste säkerställa en tillräcklig tillförsel av jod för nötkreatur. Dessa och många andra utmaningar som hemmaproducerade foder medför måste tas i beaktande vid planeringen och valet av mineraler.

Jämn konsistens borgar för jämnt intag

Den mindre partikelstorleken i våra förnyade helmineralmjöl säkerställer att mineraler, spårämnen och vitaminer upptas effektivare i nötkreaturens organism. Tack vare den jämna partikelstorleken minskar också utsorteringen, och i blandfoder blandas mineralerna utan att utsorteras i fodermassan. En mineralstorsäck på 1000 kilo innehåller endast ett kilo av respektive vitamin. För att varje djur säkert ska få den mängd det behöver måste vitaminerna vara jämnt fördelade i mineralmassan, och efter det också i fodermassan.

Tunntarmen är spelplanen

Mineral- och spårämnena och vitaminerna samverkar i kroppen. En del är starka lagspelare, men om det förekommer för mycket av vissa ämnen blir samverkan på spelplanen lidande. I mineralutfodringen kan det alltså ge lika dåligt resultat att ge litet mera ”för säkerhets skull” som att tumma på mängden. Till exempel upptas zink och koppar i tunntarmen med hjälp av samma protein, och därför har de en konkurrerande roll i tunntarmen. Kalcium är ett särskilt viktigt mineral för både mjölkkor och växande djur på grund av den stora förbrukningen. För mycket tillsatt kalk i utfodringen har skadliga effekter. När mängden kalcium i fodret är stor, försämras upptagningen av både spårämnen och fosfor.

Det finns också skillnader mellan de råvaror som används för framställningen av mineraler. Det är viktigt att känna till den biologiska nyttjandepotentialen hos de råvaror som används. Till exempel varierar magnesiumhalten i magnesiumoxid och magnesiumets användbarhet mellan olika leverantörer och kvaliteter.

Problem med mineralutfodringen, såsom sämre dräktighet, svaga kalvar, klövproblem, nedsatt motståndskraft, syns alltid med flera månaders fördröjning och tar lång tid att korrigera. Kostnaderna för en misslyckad mineralutfodring kan lätt bli höga. Hankkijas mineraler har alltid planerats av Hankkijas egna proffs på finländsk mineralutfodring. Planering av mineraler sker inte bara genom att blanda och räkna ihop - för att få en helhetsmässigt fungerande mineralutfodring som uppfyller målen krävs ett mångsidigt och mångfacetterat planeringsarbete.

Text: ELINA RÖYTTÄ och KIRSI NIEMELÄ, Hankkija Oy