Mineralbrist är en stor dold risk för dikor

20.03.2018

Heikki Lehtiniemi
Heikki Lehtiniemi håller mjölkkor och dikor i Karjalanniemi, Posio.

Heikki Lehtiniemi driver en gård i Posio, Karjalanniemi, där han håller 50 dikor och 16 mjölkkor. Dikorna hålls i ett kallt lösdriftsstall medan mjölkkorna är inhysta i en konventionell varm ladugård. Största delen av dikornas kalvar skickas till vidareuppfödning vid ett halvt års ålder.

Tidigare hade man mycket problem med kalvarna på gården. Under många kalvningssäsonger var livskraften hos de kalvar dikorna föddes låg, och man sökte med ljus och lykta efter orsaken till problemen. Kalvdödligheten var också hög, och samma problem kunde ses hos mjölkkorna i den varma ladugården.

Problemet undersöktes både av veterinärer och med prov som skickas till Evira för analys. Kartläggningen omfattade så gott som alla tänkbara djursjukdomar. Också produktionsförhållandena undersöktes, men orsaken fann man inte. Efter en diskussion med Hankkijas expertförsäljare Kullervo Palovaara beslöt man sig till slut för att prova med Sopiva-mineral. Tidigare hade gården använt konventionellt mineralfoder. Nu skräddarsyddes en egen mineralblandning för gården, där man beaktade de mineralbrister som är typiska för Lapplands jordmån, bland annat låga halter av koppar, zink och klor. Mineralernas samverkan räknades ihop, och målet var att göra en blandning som djuren får äta fritt av. ”Då kan kon själv bestämma behovet, inte skötaren”, konstaterar Lehtiniemi.

Resultaten började synas genast från och med den första kalvningssäsongen. Nu används Sopiva-mineralet för andra året. ”Nu är kalvarna livskraftiga genast från födseln, och det blir ingen svacka i konditionen. Också dikornas modersinstinkt har fördjupats, tidigare slutade dikorna sköta om sina kalvar om de märkte att de inte orkade leva”, berättar Lehtiniemi. För mjölkkorna används samma Sopiva-mineral, med liknande verkningar. Dessutom har kornas klövhälsa blivit bättre och det förekommer mindre juverproblem.

Nu börjar man så småningom späda ut den starka mineralblandningen mot en optimal nivå. ”Mineralerna är inte det första sparobjektet när gårdens kostnader ska se över”, säger Lehtiniemi. Jämfört med det gamla mineraler är merkostnaderna för det nya mineralet under en cent per djur per dag. Han är nöjd med gårdens lösning och vill lyfta fram mineralernas betydelse för hela dikoproduktionen överlag. ”För oss kom mineralfrågan upp genom ett sent uppvaknande” säger Heikki Lehtiniemi.